Tyvärr...

... du lever inte i en heterosexuell relation, du har inte fött ditt barn, du har inte ett fast heltidsjobb, du är egenföretagare, adoptionsdatum är inte registrerat, du har inte skickat in någon ansökan fast du säger att du har det och dessutom har du tagit ut en föräldraledig dag på en annars ledig dag utan att göra dito med dagen som följer på den annars arbetsfria dagen. Du får inga pengar.

Tack. Försäkringskassan.

Och just det. Du ska dessutom betala tillbaka 3700 kronor innan den 15:e april, du fick visst för mycket bostadsbidrag för två år sedan.

Män?

En blandning av kryddigt stearin och fräsch peelingkräm. Så luktar jag inte ofta men precis så luktar jag just nu. Morgonspa i duschen med skrubbiga vantar och lyxig egentid. Bebis och jag har frukostat, hon har somnat om, Fru och Bonusbarn har inte klivit upp och katterna syns inte till. Jag är helt ensam.

Igår; ett möte som förgyllde. Det konstiga är kanske inte att jag för första gången i mitt 28-åriga liv känner mig intresserad av en man. Det konstiga kanske är att det inte har hänt förut.

Jag har nog en hel del mansförakt. Män intresserar mig inte på något plan, jag ser dem som rätt enfaldiga, ensidiga och platta. Oförmögna till djupare diskussioner. Min bild av Manlighet Som Sådan. Sedan fattar jag också att det finns undantag, jag har bara inte tyckt att det varit värt att leta efter dem och ingen har dykt upp av sig själv.

Det krävs alltså tydligen inte så mycket för att vidga min världsbild. Språket är för fattigt - det handlar inte om vänskap, inte om kärlek. Det handlar om nåt annat. Om nyfikenhet, möte och framförallt om bekräftelse. En förälskelse på ett tredje plan. Något mycket flyktigt, outtalat.

Jag ser oftast till att ha nån, som gör rollen som det där som inte har nåt namn. Jag är rätt beroende utav det, bekräftelsen och erfarenheten. En referens, en spegel, så att jag vet att jag finns. Nästan alltid en sisådär 20 år äldre kvinna, denna gång en sisådär 20 år äldre man. Det borde inte vara så konstigt men för mig känns det revolutionerande och är en helt ny upplevelse. Vad är det jag behöver nu, som är annorlunda mot Alltid-Annars?

Jag tror att det tilltalar mig att inte bli sedd som kvinna. Han är nyfiken på vem och vad jag är, han är öppen med att han inte riktigt greppar. Och han möter mig där. Han vågar fråga, vilket ger mina egna funderingar nya infallsvinklar.

Jag har aldrig haft så djupa diskussioner med en man. Jag trodde inte att det gick.

Det är iallafall väldigt intressant. Detta.

Tokmycket snö.

Indeed.

Jag befinner mig återigen i norrländska hemtrakter. Ensam denna gång lika med nåt helt annat än det förra besöket. Imorgon åker jag tillbaka till Storstaden. Jag vet inte om jag är mer utvilad rent sömnmässigt. Att sova non-stop i tre dygn var planen. Tyvärr så har synen på normalitet kopplat till sömn blivit något skev efter det senaste årets bebisnätter. Jag vaknar bright and early kring femtiden och är övertygad om att natten är slut. Jag känner mig ändå utvilad, i själen. Påfylld. Fy fan så skönt, att ha sig själv att tänka på en stund. Att bara ta på sig jackan och skorna och gå.

Jag saknar Bebis och Fru och det blir lagom att åka hem manana. Men tiden har gått fort, det har varit helt nödvändigt och mycket bra. Att få tänka utan att tänka konkret. Att få lite distans.
Ett täcke av tankar... som jag inte hinner tänka hemma eller som faktiskt inte g å r att tänka när man är mitt i. Dessutom har jag köpt världens snyggaste Converse på 70%rea. Sånt gör mig så fruktansvärt nöjd.

Jag har bedrivit studier i heterosexuella förhållanden. Jag börjar ana vad som ligger bakom. Jag har överhuvudtaget sysselsatt mig med djupdykningar kring sexuell/ emotionell attraktion, förhållanden kopplat till bekräftelse och skapande av ett liv. Jag kan ännu inte redogöra för resultatet av grubblerierna men jag tror att världen kan vara större än jag trott.

Pladder.

Terapeuten, den där terapeuten... Som jag borde ha skaffat mig för länge sen.

Jag vet inte. Jag har det bästa som finns men just nu känns det förjävla tungt.

Jag borde ha sovit men istället fixar jag en makaronipudding.
Jag ville sitta framför datorn men väljer att ringa syster och familj som inväntar daglig rapport.
Jag skulle ha en avkopplande helg men har jobbnojjat mig till minst ett magsår.
Jag har ältat tillkortakommanden som gör ont allra längst in i själen. Sådär så att man skulle behöva Theralen.

Och så försöker jag vara positiv. Ändå. För att nån måste vara det, åtminstone lite.

"Skapad i blod, evig i bläck. Din historia, skriven på dig". Eller nåt liknande. Inte en Harleqin-roman utan en katschig reklam för Miami Ink som jag kollar på at this very moment. Så sant;

Höger överarm; identitet.
Vrist; bara för att.
Insidan på vänster överarm; framtid, på ett mycket hoppfullt sätt.
Vänster underarm; kamp.
Nacke; förändring.
Hand; evighet, omvärderingar och lite kris.

Blog in the flesh.

Just nu är det någon kunnig som fixar mig ett proffsigt CV. Bara det gör att det känns bättre. Jag är på väg. Och snart, mycket snart ska jag vara hemma med Bebis i två hela månader. Det ska bli obeskrivligt skönt. Jag vill inte ha dem i mitt huvud, de är där lite för mycket. Jag kan inte lämna kvar när jag går hem, det är psykos all over. Ett avbrott blir perfekt.

Melodifestival. Det ofrånkomliga helgnöjet. Vi konstaterade genast att Charlotte Perelli har en enorm hylla, vände blicken nedåt mot våra egna och upptäckte två stycken tavellister. Det är inte fy skam det heller.

Det är krångligt. När man hamnar i en negativ spiral, när man inte vet riktigt vad det beror på och när det därför känns svårt att göra något åt det. Jag tror att det handlar om en livskris, fortfarande. Allt, allt är annorlunda. Livet som vi kände det finns inte längre, v i finns inte längre som de vi var. Allt ska omskapas och innefatta den där underbara lilla människan som ränner runt i sin gåstol med ett stort, flirtigt smile. Jag har aldrig gjort nåt sånt förut, därav förvirringen.

Omvandligen från abstrakt till konkret, den är knepig.

Nu ska Fru mötas upp för lunch på nåt trevligt ställe. Bebis tar med egen mat som lätt värms upp i någon micro. Jag har skön träningsvärk efter det bästa passet på länge och det har visst kommit lite snö.