Klockan 09.10, en tisdag.

Jag har sökt ett nytt jobb. Jag sa massa puckade saker. Jag grubblar över detta med att vara den icke-födande mamman och att det är svårt ibland när det blir tydligt att det ÄR skillnad. Och det viktiga i att gilla läget, att jag spelar en annan roll i Bebis liv. Jag är fan hungrig jämt. Jag menar jämt. Jag tillbringar mina dagar i 90 graders vinkel, en Quasimodoliknande figur med en bebis framför. Och jag har ätit den i särklass godaste chokladkakan. I världen. Jag blir helt lyrisk när jag tänker på den och fattar att choklad- det är den glasklara meningen med livet som man inte behöver vrida och vända på. Sen är det det där med systemet, som man inte blir klok på. Förhållningssätt till det och delaktighet i det. Det är det där med pengarna. Fan för de där pengarna.

Jag har träffat min kära vän och det är alltid som det ska vara när vi dricker kaffe. En skitstövel har en tjej mindre och det är mycket bra. Jag pratar med min andra fina, bakom hennes inspärrningsgaller och jag pratar med hennes tjej som finns utanför. Jag och Fru ska träffa terapeut medan Bebis går på promenad med granne och Bonusbarn är argt med halsont. Det är soligt ute och jag vill helst promenera i 6 timmar men Bebis sover så jag tar en kopp kaffe till och sedan går vi nog ut och sätter oss på studsmattan eller äter gräs med fästingar i. Trots att bussen med vaccin inte kommit än.

Längta! Efter det där havet, efter uteserveringen, vinet, mötet, asfalten, ljuden utanför som gör ljuden innanför mindre ekande. Häpp!