Sova, vila, äta. Genast.

Trötthet med koma-intensitet har intagit min kropp.

Jag har varit på helgutflykt med Bebis. Vi körde i tre timmar för att komma till Metropolen Ingenstans där Systeryster bosatt sig med min systerdotter och någonting man skulle kunna kalla Systers Man men som mest är Systers Mupp.

Jag har precis börjat vara hemma på heltid med Bebis medan Fru finns på ett sjukhus nära dig för att bli en sån där bra sjuksyrra som man vill bli omhändertagen utav. Jag och Bebis ska nu hänga ihop dygnet runt i två månaders tid. Det går, efter en vecka, mycket bra får jag nog säga. Just Bebis-och-Jag-delen. Sedan är kaos en ingrediens i de flesta andra bitar. Men det tar vi en annan gång.

Vi bestämde oss för ett avbrott i den lilla vardag vi börjat bygga upp, vi packade ned gåstolen och AD-dropparna och drog söderut. Bebis i bilbarnstol och cerise munkjacka i baksätet, jag vid ratten, diverse sjungande människor i radion.

Väl framme fick Bebis erfara hur hårt livet måste te sig för bebisar som har storasyrror. "Sitt sa jag. SITT! Här, i hörnet långt borta, här kan du stå! Varför gör du inte som jag säger?" Systerdottern är en underbar och tokbossig brud på tre och ett halvt som älskar sin kusin. Samtidigt brottas hon med att försöka acceptera att det finns någon annan som är liten och söt och som får mammas och mosters uppmärksamhet. Lilla skruttan gör sitt bästa för att ta kontroll över situationen.

Jag och Bebis klarade oss fint i den nya miljön, utan spjälsängar, decilitermått och nattliga dans-sessioner till fungerande CD-spelare. En nyttig erfarenhet för oss båda. Vi har ätit panerad fisk med en utmärkt god fiskdressing, fikat snöbollar, lärt oss använda en ny gå-manick och Bebis har naken-snurrat som en liten Energizer-kanin. Nu är vi trötta, nöjda och glada att vara hemma.

All cred i världen till Systeryster. En bebis vid 19, med usch-grabben som hon nyss lärt känna. Hon har alltid bara varit lugn och cool, inget oooh och aaaah, gaaah och oj som jag. Hon är fortfarande så mycket lugnare och coolare än vad jag någonsin kommer bli.

Coming up; en känslomässig berg-och-dalbana. Att vara hemma med Bebis. Inte nu dock. Nu ska mer pepparkakor ätas för att tillföra energi till min dränerade kropp. Och vad fan, LA Ink var en fet miss. Hade kunnat bli så bra men vad är det för bimboskit som smugit sig in bland kick-ass brudarna?