He´s alive, he´s alive and I´m forgiven, he´s alive, he´s alive... Jo, jag har blivit frälst. Dollyfrälst. Hon borde vara varje feminists dröm. Hon blåser hela patriarkatet genom att låtsas spela efter r e g l e r n a. Som smart affärskvinna förklädd till bimbo blir hon rik. Häpp! Hon har gjort sig till sin egen produkt, väldigt medvetet och beräknande. Smart drag. Nå, egentligen är jag inget stort Dolly-fan. Vi snubblade över några biljetter och då var det bara att gå dit. Och bra var det. Livet är inte slut vid 60. Speciellt inte om man har corazón, hjärna och självdistans.

OKZ vägrar starta. Jag blir trött. Vet inte vad som är fel den här gången, verkar vara nåt med batteriet. Tanken var att han skulle få gå vidare mot nästa liv mycket snart men då min sk. ekonomi inte tillåter bilköp för tillfället så skulle han ändå få hänga med ett tag till. På övertid. Det sket sig. Förhoppningsvis så kan jag få igång honom. Om inte... så vet fan vad jag ska göra. Vi råkar bo så mycket på landet att jag inte tar mig härifrån utan bil. Tufft läge.

Vi är trötta, både jag och min soon-to-be-wife. Jag blir rädd för otäcka thrillers, har magkatarr, hatar telefoner och tänker bli sjuk i veckan.

Om jag jobbar hinner jag en vanlig dag;
Jobba.
Äta middag, träna, sova lite.

Om jag är "sjuk" hinner jag;
Planera trädgården, tvätta bilen. (om det är nån idé, om den har lust att fortsätta rulla).
Umgås med flickvän och bonusbarn.
Prata med Tyra i magen.
Sova mycket.
Planera bröllop, tänka.
Klappa katter, ladda batterier.
Laga god mat, skriva, kolla på TV, sunka i soffan, gå långa promenader, fixa allt med banken, följa med till MVC.
Och lite till.

Ja. Så.

Nu har hon färgat håret. Vi drar.