Pengar. Pengar, pengar, pengar. Vi ska ta ett lån. Om vi får. Grabbar med backslick och strukturerade det-brevet-i-den-högen-det-brevet-i-den-högen-system som ska fundera på saken. En combi ska köpas och smålån ska lösas ut. Vi ska ha delad ekonomi. Det känns ruskigt vuxet. Och fan att pengar ska uppta så stort utrymme i hjärnan. I oroscentrat. Det är så mycket som hänger på det. Föräldrapenning är en klurig grej. Att veta hur det blir är nästintill omöjligt. Jag, som alltid nojjar, har slutat nojja. Det är som det är har blivit mitt motto. Det är för mycket att nojja över och kan man inte nojja fullt ut är det lika bra att låta bli.

Jo. Så den här veckan har jag skolkat från jobbet. Otroligt skönt. Att få äta lunch ihop, dricka kaffe länge. Sunka, träna. Jag är lite rädd att jag håller på att bli... lat. Mitt överambitiösa jag har flytt. Den plikttrogna. Kvar finns nån som vill hinna njuta. Fan att samhället inte är skapat så att det knappt är möjligt. Prestation, krav. Kräk.

Idag har vi lekt, jag och muppen i magen. Sparkar du så sparkar jag. Buffar jag på magen så buffar hon tillbaka. Ibland drar hon till med en stenhård rak höger. En cool brud därinne. Tar ingen skit.

Det är mycket med graviditet och bebisskaffande. Mycket som påverkar mamman och mamman. Kroppar som förändras, förhållande som antar en något annorlunda form för en stund. Osäkerhet inför vad det innebär, på var man har varandra. Man lär känna, man kommer närmare samtidigt som man glider lite ifrån. Det är bra. Lite rädd blir man ändå. Det är också bra.

Nu; fixa tacos. Babe tränar skivstång. Bonusbarn på väg med sova-över-sällskap. Det luktar vår trots regn och jag gråter till Flying Doctors. Det är bra. Bra.