Pladder.

Terapeuten, den där terapeuten... Som jag borde ha skaffat mig för länge sen.

Jag vet inte. Jag har det bästa som finns men just nu känns det förjävla tungt.

Jag borde ha sovit men istället fixar jag en makaronipudding.
Jag ville sitta framför datorn men väljer att ringa syster och familj som inväntar daglig rapport.
Jag skulle ha en avkopplande helg men har jobbnojjat mig till minst ett magsår.
Jag har ältat tillkortakommanden som gör ont allra längst in i själen. Sådär så att man skulle behöva Theralen.

Och så försöker jag vara positiv. Ändå. För att nån måste vara det, åtminstone lite.

"Skapad i blod, evig i bläck. Din historia, skriven på dig". Eller nåt liknande. Inte en Harleqin-roman utan en katschig reklam för Miami Ink som jag kollar på at this very moment. Så sant;

Höger överarm; identitet.
Vrist; bara för att.
Insidan på vänster överarm; framtid, på ett mycket hoppfullt sätt.
Vänster underarm; kamp.
Nacke; förändring.
Hand; evighet, omvärderingar och lite kris.

Blog in the flesh.

Just nu är det någon kunnig som fixar mig ett proffsigt CV. Bara det gör att det känns bättre. Jag är på väg. Och snart, mycket snart ska jag vara hemma med Bebis i två hela månader. Det ska bli obeskrivligt skönt. Jag vill inte ha dem i mitt huvud, de är där lite för mycket. Jag kan inte lämna kvar när jag går hem, det är psykos all over. Ett avbrott blir perfekt.

Melodifestival. Det ofrånkomliga helgnöjet. Vi konstaterade genast att Charlotte Perelli har en enorm hylla, vände blicken nedåt mot våra egna och upptäckte två stycken tavellister. Det är inte fy skam det heller.

Det är krångligt. När man hamnar i en negativ spiral, när man inte vet riktigt vad det beror på och när det därför känns svårt att göra något åt det. Jag tror att det handlar om en livskris, fortfarande. Allt, allt är annorlunda. Livet som vi kände det finns inte längre, v i finns inte längre som de vi var. Allt ska omskapas och innefatta den där underbara lilla människan som ränner runt i sin gåstol med ett stort, flirtigt smile. Jag har aldrig gjort nåt sånt förut, därav förvirringen.

Omvandligen från abstrakt till konkret, den är knepig.

Nu ska Fru mötas upp för lunch på nåt trevligt ställe. Bebis tar med egen mat som lätt värms upp i någon micro. Jag har skön träningsvärk efter det bästa passet på länge och det har visst kommit lite snö.