Tatuering número sex är på plats. Nedersta delen av underarmen pryds utav Bebis namn, sju stycken stjärnor klättrar upp mot pekfingret och tummen. Min chef har skällt ut mig på ett vänligt och faderligt sätt.
Min käraste vän mår skit och är nu psykinnevånare. Detta gör mig mycket bekymrad och ledsen. Jag agerar terapeut åt fler än en utav de inblandade i det hela och det är inte bara lätt. Konsult i egenskap utav att ha varit på båda sidorna. Att själv vara psycho/ att ta hand om andra som är psycho. Jag hoppas att hon bara behöver nosa på botten för att sedan kunna ta sig upp. Jag saknar henne nämligen och vill att hon ska bli Riktig På Riktigt, inte bara Skuggan Av Sig Själv.
Nästa vecka åker jag uppåt igen. Ensam den här gången. Det ska sovas, ätas. Läsas. Det kommer att bli mycket tufft att vara ifrån Bebis, men just nu finns inga alternativ. Jag måste vila, annars blir det inte bra.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment