Norrut!

Yes. Idag tar vi den glömda, gamla E4an mot norr.

Trots eventuella, kommande sjukdomstillstånd så är vi snart på väg. Nå, snart om jag hade fått bestämma. Resten av min familj har en helt annan tidsuppfattning vilket troligtvis leder till att vi, om vi har tur, befinner oss on the road kring lunchtid.

Jag ser fram emot; att slippa allt fix, det lugna tempot, lullet. Att mina föräldrar ska få träffa och bonda med Bebis och att hälsa på Min Människa, diskutera det här livet och kanske bli lite klokare på det. Sen ska det bli lovely att promenera med vagnen i vårt lilla, lilla centrum, handla på vårt lilla, lilla ICA och stöta på människor som jag inte träffat på ett år men som ändå vet precis vad jag pysslat med sedan dess. Sånt är charmigt i två dagar. Sedan ska det fikas med Barndomsvän och Barndomsväns Mamma-

(jag-får-aldrig-några-egna- barnbarn-så- jag-handlar-presenter- till-Bebis-istället.)

Fru och Bonusbarn stannar efter drygt halva vägen och Min Käre Far hamtar mig och Bebis och kör vidare norrut. I bagaget I bring en dator. Den ska mina föräldrar få. På ett mycket charmigt sätt har de hållit sig undan alla såna där nymodigheter men nu är det dags. En laptop och en purfärsk beställning av bredband ska öppna upp för nätkommunikation och Bebisuppdateringar.

Fru får sova hela nätter, jag får inte sova men istället blir det Bebisbonding och chockavslut på amningsgrejjen. Det blir bra.