Varning för negativ kärringenergi.

Bebis är sjuk och jag är sjuk. Jag lyckas inte få henne att somna och då är jag en dålig mamma. Speciellt dålig på fredagar då jag har jobbat fyra dagar och knappt hunnit vara med Bebis, jag tycker att hon nästan inte känner igen mig och tror att hon har glömt vem jag är. Det där med att vara "den jobbande mamman". Ibland suger det.

Dessutom är jag sådär allmänt kass just nu. Igår kröp jag upp bredvid Fru när jag skulle sova och snyltade närhet, sedan rullade jag över på min sida och snyftade väldigt tyst och var allmänt ynklig. Idag förstod jag att PMS hade nåt med saken att göra, fast det förklarar inte allt.

Min strategi i helgen skulle vara; att göra en massa roliga, påfyllande aktiviteter. Inte tänka utan mata själen full med godis, så kanske det andra skulle försvinna av sig själv. Jag sysselsätter mig för mycket med sånt där tänkande, det är det som gör mig förvirrad och borttappad. Så långt har jag kommit i min analys. Poff, så var halsontet där och idag kom snuvan. Lagen om Alltings Jävlighet.

Idag har varit ännu en dag. Intressant- lite grann. God- jovars. Grubblig- yes baby. Maniska kvinnor- har funnits med, precis som linssoppa. Jag driver det där med självinsikt längre än någon före mig. Så mycket att sikten inåt grumlas helt. Jag borde ha skaffat en terapeut för länge sen, nu är jag redan för intrasslad. (Eeeego). Sen var det ett bra samtal som inkluderade en diskussion om mina dubbla budskap.

När man ska söva en bebis så hatar man;

* Telefoner. Mest av allt. Vad vill alla människor?

* Bilar. Vi bor på landet. Vad gör alla bilar här? Åk hem.

* Högljudda grannar precis utanför Bebis fönster.

* Katter som river ned.

Nu blir det Tip Top.