Inget speciellt alls.

I lördags diskuterades socionomernas oförmåga att tala först, lyssna sedan. Kan man få det klassat som yrkesskada?

Jag drabbas av akut längtan efter universitetet. Jag vill swooshas sisådär tre år tillbaka i tiden, till när jag längtade efter att komma dit jag är nu. (Man är aldrig nöjd). Då svor jag över csn, extrajobb, 19 kvadratmeters studentlya och tyngden av kommande tentor. Men oxå; dagar som tillbringades hur som helst. Nån gång då och då några timmar i sal, resten när jag ville och det var fikor på stan, långa grubbliga promenader och hängande i cafeterian med Den Blonda Skånskan och Den Andra Skalliga. Det var rödvin, nya kunskaper och ett homoland med flytande ramar. Idag; är arbetslivet en heterovärld med Svenssongränser. Jag behöver elchockas med sånt som ingår i mig. Och jag behöver hitta ett nytt jobb.

Igår var jag trött på det sjuka sättet. Sådär jag-somnar-stående-och-det-är-inte-nåt-jag-bara-
säger-utan-det-kan-faktiskt-hända. Det tycker jag inte om. Nu är jag vaken, Bebis och Fru sover fortfarande, jag har använt den utnötta maskinen, ätit kaviarfrukost och läst facktidning. Idag åker Fru och Frus Exman till diverse roligheter på BUP medan jag och Bebis promenerar kring hästhagar.

Jag fick ett album med foton från min möhippa. På ett av korten, med ett vinglas på en brygga nära Gröna Lund, ser jag lyckligare ut än jag någonsin sett mig förut. Fånig som satan, men lycklig.

Igår lämnade vi bort Bebis i två timmar. Vi passade på att ta en fika på egen hand. Och vi längtade efter Bebis. Jag är en fruktansvärt daltig mamma, jag måste stoppa mig.

Jag tror att jag har blivit gammal. Det där

"oj, är du 27, du ser mycket yngre ut!"

har bytts ut mot

"oj, är du bara 27, jag trodde att du var äldre".

Några har försökt prata om att det handlar om mognad men det är bara en omskrivning för rynkor, ringar under ögonen och om jag hade haft hår; gråa slingor. Egentligen gör det inget, jag har längtat efter att bli pensionär sen jag var 15. Jag ser ålder som nåt befriande och tänker att efter 40 blir det nog lugnare. Jag vill gärna tro det. Inget negativt alltså, på det sättet. Jag måste bara ut(om?)värdera min egen identitet. Från 11-årig pojkspoling till 27-årig vuxen?

Det är nog i och med Bebis. Äldre på ett sätt, yngre på ett annat. Som Systerdotter, snart fyra år; "Nä mamma, jag är inte tre år gammal. Jag är tre år ny".

Rachel Ray lagar kycklingsoppa ute i vardagsrummet och Bebis rethostar, på sitt nya språk.