Limousine.

Jag har åkt flashig limousine med neon och champagne.

(Nananananaaaaana. Nananana).

Det har varit en intensiv helg. Systeryster på barnvaktsbesök, mycket flådigt 60-årsfirande av Svärmor. Igår kväll var vi trötta, jag och Bebis. Och dissade den 25-åriga dag som tillhörde Frus bror. Man orkar bara så många sociala sammanhang. Vi badade, käkade gröt och katrinplommon och kollade på stjärnor istället.

(Nanananananaaaaaa. Nananana).

Man vågar inte glädjehoppa och tro att det är en trend. Men halleluja om det är så. Bebis har sovit de senaste tre nätterna. I SIN säng, med bara två eller tre matstopp. Jag tror att hon kände på sig. Att två sammanbrutna mammor skulle ha varit hennes, om hon inte gett oss vila. Fru kan inte sova ändå, hon har glömt bort hur man gör. Hon har vant sig av. Jag har inga såna problem.

(Nananananaaana. Nananana).

Det är den där duktigheten. Fortfarande. Jag undrar vad den står för. (Har du kastat några stenar i djupet, och sett dem singla ned i spiraler?)

En tom kaffekopp från igår. Kanske ny tatuering, fika med min saltkarstjuvande vän? Recensioner ska skrivas och fotografier ska fixas. Steg ska tas, i leran här ute eller i centrum. Micran ska tankas. Jag tror att jag ska laga halloumi och jag har skjutsat bonusbarn och nu sover Fru och Bebis. Imorgon ska jag redogöra för ett icke så givande samtal med en psykos och (lite) med kvinnan bakom. Det är inte alls svårt att få dagarna att gå. Betyder det nåt speciellt? ADHD-katten dricker Bebis badvatten, granen är utkastad. Numera har vi låst dörr på natten och jävlar vad mycket papper som ska till återvinning. Och faktiskt- det finns andra perspektiv i en flaska vin.

Jag är inte helt säker på att jag saknar snön. Jag kanske tycker om det gråa och gröna.

Jag är en barkbåt som driver mellan grenar och stenar och en nattfjäril är min besättning. Egentligen.

(Nananananaaana. Nananana).