Rapport från Bebis-bubblan.

Alltså. Jag är så in i helvete trött. Och inte på det trött-trötta sättet, mer som Trött På Amfetamin. Hur tar man sig igenom en arbetsdag när man har sovit... säger jag en timme så tar jag i? Och när det handlar om den elfte natten i rad? Vilka intelligenta tankar delar man med sig utav på morgonmötet, vilka smarta grejjer kan man kläcka? Mest ... "öööh"? Det är då man blir manisk, det är då man röjer runt som en tornado och fixar hela veckans praktiska göromål på en eftermiddag. Det är då man blir fruktansvärt osympatisk och det är då man hatar Hon Den Där mer än någonsin. Alla som klagar över att de är trötta ska strypas långsamt.

Det är b a r a jag som är trött. Bara.

Mamman dansar, Bebis somnar. Mamman förflyttar sig smidigt och vant till sovrummet och vaggan. Bebis sänks ned, vaknar till. Mamman vänder rätt, rättar till och rumpklappar försiktigt. Bebis snusar igen. Mamman lyfter bara fötter från golv så tyst det bara går, tänker kanske, kanske i hemligt hopp. Kryper ned i stor, varm säng

och Bebis "OÄÄÄÄ, wääääää, oääääh!"

Mamman upp, lägger tillrätta, rumpklappar

och Bebis "OÄÄÄÄ, wääää, oäääääh!"

Mamman; MEN BEBIS!!!! Argt och frustrerat. Lyfter upp och vaggar

och Bebis; "OÄÄÄ, wääää, oääääh!"

Mamman och Bebis in i köket, på med radion och dansadansadansa. Bebis somnar och Mamman förflyttar si smidigt och vant till sovrummet och vaggan. Bebis sänks ned, vaknar till. Mamman vänder rätt, rättar till och rumpklappar försiktigt. Bebis snusar igen. Mamman lyfter bara fötter från golv så tyst det bara går, tänker kanske, kanske i hemligt hopp. Kryper ned i stor, varm säng

och Bebis; OÄÄÄ, wääää, oääääh!". Igen. Igen och igen och igen. Och igen och igen och igen och igen.

Jag är TRÖTT! Jag är så överjävligt, satans trött!