Biljävel.

Jahapp. Nu blir jag bitter. Det är fan inte rättvist. Jag sålde OKZ, min skrotiga BMW från -89 och köpte mig en trygg och fin Ford Focus Combi -02. För att slippa cirkus en 5000-kronorsräkning i månaden på sönderrostade bensintankar och diverse påhittiga och finurliga fel. Imorse, när min fru skulle skjutsa bonusbarnet till skolan, så rasar fönsterrutorna på den fina Ford Focus Combin -02 ned. Och går inte att få upp igen. I iskall bil till verkstad som meddelar att det kommer att kosta x antal tusenlappar. Och just nu, när vi verkligen hankar oss fram på föräldrapenning och halvtidslön för att kunna vara hemma med bebis så mycket som möjligt. Det är fan inte rättvist, det är det INTE. Här börjar offertänket och jag undrar vad vi gjort för fel, varför nån jävlas med oss. Charmigt och härligt.

Den senaste tiden har vi;

* fått använda våra bröllopspresentspengar till att betala en räkning från FörortsnamnsHem. Ett fall för Uppdrag Granskning. Vi får betala ca 15 jävla tusen för att flytta ut. De tar betalt för allt, småfel som knappt är några fel. De får en helrenoverad lägenhet, vi får ingen bröllopsresa. Häpp! Tack, SurkärringsMargareta.

Ja, OK då. Jag kan faktiskt inte komma på några fler stora ekonomiska katastrofer de senaste månaderna. Inte sen vi sålde BMW:n, då var varje vecka en katastrof. Men damn, det är tufft att överleva. Jag vägrar att jobba heltid med en liten råtta hemma. Jag vill känna henne, inte komma hem halv sex och vara halvdöd. Vi har en vän som är ekonom. Hon lyfter 50 000 i månaden. Gud så orättvist. Vi är avundsjuka och missunsamma.

Nåväl. Jag hanterade de avlidna fönstren med lugn. Förut bröt jag ihop varenda gång. Nu bryter jag ihop för andra saker istället.

Mr Ingalls bryter också ihop hela tiden. Då måste det vara OK.