Ett halvår senare... forts.

Det kommer att bli några inlägg. För att sammanfatta. Nästa rubrik är;

BEBIS.

Bebis var på G, ända från vecka 20-nånting. Vi trodde aldrig att hon skulle kunna vänta därinne så länge som hon faktiskt gjorde. Det blev x antal resor till akuten för Bricanyl. Intravenöst, i tablettform och alla andra former som finns. Detta skulle tydligen bromsa upp det hela. Min modiga Fru tog sig igenom åtta månaders konstant lidande. Alla krämpor som man kan få. Sista gången vi åkte in trodde vi att det var ännu ett rutinbesök. Det visade sig dock att Bebis låg jättelångt ned. Läkaren hade aldrig sett en bebis ligga så långt ned utan att förlossningen startat. Vi fick inte åka hem men på KS fanns inga platser. Vi hörde Sundsvall nämnas, det var tydligen fler som bestämt sig för att föda just då. Som tur var så fick vi plats på Danderyd där Fina fick ligga i en vecka med Bebis nästan mellan benen. Fast på insidan. Till slut kom hon. Njursmärtorna började på natten, jag slog hastighetsrekord till DS och de satte igång förlossningen.

Det var en konstig upplevelse indeed. Först ganska lugnt. Vår manlige vän som medverkat till Skapandet Av Bebis kom. Vi två varvade vakandet med att sitta ute i korridoren med varsin hörlur och kolla på "Hjälp!" på hans I-pod. Efter några timmar ökade intensiteten. Dropp vreds upp, smärtor ökade. Jag vet precis när Den Gravida Mamman bestämde sig för att sluta hålla emot och bara ge efter. Hon grep lustgasen, tog ett djupt andetag och sa -OK. Och så började Bebis komma ut. Bara huvudet först. En konstig syn. En smurfblå, kladdig sak. En väldigt sned näsa. Sen resten. Modigaste mamman. Som lyckades. Jag klappade och fanns. Den braiga barnmorskan som stannade kvar trots att hon slutat. Och sen det sista av den lilla människan. Jag klippte navelsträngen, den sega som blödde på mina händer, torkat blod som satt kvar ganska långt efteråt. Ett snabbt skrik. Sen låg hon bara där, på magen. Tittade. Min frus första kommentar; Vad är det där? Vad ful hon är! Jag tyckte att hon var... kanske inte vacker. Men det mest underbara jag sett ändå. 44 centimeter, 2595 gram lätt och det största miraklet. Ur fem-milliliterssprutan kom en sån där.

Fruktdrinkarna och varma chokladen var det godaste jag någonsin druckit.