Gay Värld

Min fru tog ett kliv nedåt på stegen när hon slutade vara hetero och valde att leva med mig. Faktum: hon var normal och levde i villa med man och barn, nu är hon gift med en flata och är konstig. Jag tog ett steg upp när jag valde att leva med henne. Jag är förvisso fortsatt lesbisk men numera lever jag ett "normalt" familjeliv som de straighta greppar, med en kvinna som varit vanlig. Konstigt kan tyckas, men mitt vardagsliv som till stor del utspelar sig i en heterosexuell kontext har blivit enklare nu när mitt liv liknar deras.

Min fru är ledsen ibland, för att vi inte räknas. Hon upplever att vår familj inte ses som riktig, på riktigt. Jag förstår vad hon menar och det gör mig ledsen att det är så. För mig är det en stor del identitet, hela den här lesbiskheten. Jag har som min grund i den, i den världen. Jag har däremot svårt att förstå det där andra. Att sluta plugga och börja jobba innebar för mig en ahaupplevelse. Jag fattade att jag tydligen var annorlunda. Man är rätt skyddad från det när man pluggar på flat-täta socialhögskolan och lever sitt liv på gaykrogar och gaycafén. Numera hänger jag knappt ute alls och i och med att vi flyttat tokmycket ut på landet så tar man sig inte in till stan på en fika bara sådär, det kräver planering. Fast jag vet ändå att jag kommer därifrån, att jag verkligen inte är ensam och att det där finns kvar om jag skulle vilja ha det igen. Min fru däremot. Har aldrig någonsin varit på en gayklubb och känner inte så många flator eller bögar. Hon har en bild av hur det är, i "gayvärlden", tycker att det är konstigt att det finns en sån och är lite rädd för att tillhöra den. Jag älskar henne för den självständigheten, viljan att "bara" vara Hon, som råkat bli kär i en tjej men som ändå är samma Hon som innan. Fast det verkar inte fungera riktigt så, hon är ledsen. Speciellt nu, när vi fått Bebis, så blir det viktigt. Att ha dealat med sig själv och med samhällets syn på det hela. För att kunna stå för oss inför henne.

Vi hade en diskussion för nån dag sen. Om man fick välja när man föddes, om man fick kryssa i heterorutan eller homorutan, vad skulle man välja? Jag skulle utan tvekan välja square homo. Det är liksom det som gör mitt liv bra. Jag älskar att vara gay, att kunna ställa sig lite utanför det där samhället som jag ändå inte är speciellt förtjust i, och att slippa stå där själv. Gemenskapen och tillhörigheten. Den mindre världen i den stora. Om jag vore hetero... skulle jag nog känna mig ännu mer som ett miffo. Vanlig fast ovanlig, ensam ändå liksom. Min fru skulle välja heterorutan. Om hon inte visste vad det innebär att leva med en kvinna, om allt bara kändes bra med en man så att viljan att tänja på gränserna inte skulle finnas där. Om hon kunde skapa ett bra liv med en man så skulle hon hellre ha gjort det. Det gör mig lite ledsen, fast inte jättemycket. Det är inte hennes fel att samhället ser ut så.

Jag var faktiskt på besök i fredags. Det var nog ett halvår sedan jag var ut sist så det var på tiden. Jag och mina två bästa käkade middag i den nyinköpta lyxlägenheten strax söder om söder. Det var otroligt skönt att träffas som förr, prata som förr och få vara lite som förr. Därefter blev det Idyll. Där känner jag lite som jag kan tänka att min fru känner. Att jag inte längre hör dit. Inte fullt ut iallafall. Det var hursom nice att hälsa på. Sen... den där jävla vägen hem. Gör att jag minns varför jag går ut så sällan. Vänta en och en halv timme på nattbussen, komma helt till andra sidan Förorten och sen knata lååångt i mörk natt och osäkra områden. Efter tre timmar var jag hemma. Bläk.

Fast oj. Så skönt att komma hem. Krypa ned hos Fru och Bebis och vara så jävla glad för att de finns. För att kvälleen varit Förr och för att sängen med Fru och Bebis är Nu.