Och hur bra blir det? När jag försöker deala. Eeeeego. Ego, ego, ego. Och j a g känner och mig och i n u t i grubbel och svart själ och m i n gegga och j a g är så speciell och DJUP. OJ, så djup är jag. Och s v å r. Framförallt svår. (Jag vill kräkas på mig).

Jag känner mig usel. Och fattar att jag inte f å r känna mig så eftersom uselhetskänslan i sig gör att jag blir ännu mer grubblig och svart.

Leva här och nu. Det måste vara målet. Bryta det inåtvända. Jag missar så mycket. Jag gör min fru ledsen, jag är en om möjligt ännu sämre bonusmamma och jag missar min lilla Bebis. På grund av ego-grubblerier. Inte OK. Para ya!

Jag var hos gratiskuratorn igår. Jag tyckte inte om det. Fast när jag tänker på det nu efteråt så fick jag kanske upp ögonen litegrann. Jag kände mig obeskrivligt ensam. För att jag inte vågar beskriva och för att jag inte riktigt kan. För att det handlar om så många saker och för att hon inte kan hjälpa mig. Och "jag måste tagga ned, inte ha såna krav på mig själv och jag är ingen dålig människa för att jag inte känner det jag tycker att jag borde känna". Nähä.

Jag känner en glimt ändå. Av hur det kunde vara, hur det kan bli. Om jag bara lyckas.

Jag har börjat särskriva ibland. Av misstag. Det är värre än att nästan krocka vid rödljus.