Sväva.

Det där jag skrev nyss. Det vill jag bara berätta. Egentligen tycker jag inte om att berätta, jag tycker om att sväva.

Nu har jag hämtat nytt pulverkaffe med mycket vispad mjölk och kanel. Jag är redo.

Jag har ringt tingsrätten. Jag måste dubbelkolla allt. För att det vanligtvis är nödvändigt att minst trippelkolla för att det ska fungera. Eller för att jag t r o r att jag måste. Kontrollbehovet når aldrig kryddhyllan men berör det mesta i övrigt. Hursom. Jag behöver inte göra nåt mer och jag tycker om när jag inte behöver göra nåt mer. De fixar.

Bebis sover, i min famn som vanligt. Jag vill gå ut och promenera men vill inte väcka henne. Jag är I n t e L u g n A l l s. Nätterna; ett verk av Dalí. Ändå... sover jag inte nu.

Inget fokus.

Bebis; U are this cool and U can´t take it off. The cool is all over.

Glögglukt i näsa trots ingen glögg i sikte. Kompledigt för kuratorsbesök eller får man bara vara frånvarande? Och h u r frånvarande får man vara? Frågan är bara formulerad i huvudet eftersom alla är så nyfikna. Promenader med pannlampa för att landet är en dunkel plats där barnvagnar inte syns. Inget är "bara", allt är mer och jag behöver båda händerna.

Relationer är smärta. Avsaknad av relationer är död.